ADF VIDEO

Svenska statens 18-månader långa beslag av 9-årig pojke driver föräldrar att känslomässiga rand

HSLDA Video

Home School familjer förföljs världen över. Denna video ingår Johanssons, liksom andra familjer från hela världen.

Förtvivlad

Förtvivlad pappa tar med sig sonen hem

Christer och Domenic under övervakade besök juli 2010

Efter ett och ett halvt år av besvikelser i domstolsprocesser och statligt övervakade umgängestillfällen à en timme per tillfälle var femte vecka, tog den av förståeliga skäl förtvivlade pappan som aldrig anklagats för något brott mot sin son, måndagen den 22a november, sonen Domenic 9 år, med sig hem för en längre umgängesperiod med familjen. Christer Johansson hade inget annat motiv än att få mer tid med sin son, samt tillåta Domenics farföräldrar som inte sett sitt barnbarn på nära 1,5 år, att få träffa sitt barnbarn. Onsdagen den 24 november ringde Christer polisen i Alva för att informera dem om att Domenic befann sig hemma.

Olyckligtvis så var detta umgänge inte godkänt av Gotlands socialtjänst. Det var samma socialtjänst som tog Domenic från ett flygplan och som därefter kvarhållit honom under 1,5 år och endast tillåtit föräldrarna att träffa sin ende son under en timme var femte vecka. Efter en så omänsklig behandling som vissa skulle kalla psykisk tortyr befinner sig nu pappan bakom galler med sonen tillbaka i statens vård. Skrämmande likt händelseförloppet på flygplanet i juni 2009, svepte beväpnad polis in i Johanssons hem och ryckte Domenic från hans föräldrar och farföräldrar. Han har uppgivits ha skrikit om och om igen, ”Jag vill inte åka tillbaka! Jag vill inte åka tillbaka till fosterhemmet!” 

Denna senaste händelse i den pågående Johanssonsagan startade förra måndagen när Christer tog med sig Domenic från ett statligt övervakat umgängestillfälle. Domenic åkte glad i hågen med sin pappa hem. Sedan tidpunkten när beväpnad polis tog pojken 18 månader tidigare från ett flygplan med destination Indien precis innan planet skulle lyfta så har Domenic bönat och bett sina föräldrar om att få komma hem. Socialtjänsten har gett Johanssons order att ignorera sin sons böner och att agera som om de inte vill att han kommer hem.
 

Domenic på båten på väg till Stockholm, hans sista timmar i frihet.

Tittar på medans polisen stormar planet straxt innan han omhändertas.

Förra måndagen kunde Christer Johansson inte längre ignorera sin sons böner. Familjen har redan lidit så oerhört och nu planerar svenska myndigheter att ställa Christer inför rätta för att ha tagit hem sin egen son. Christer arresterades förra onsdagskvällen och han ställdes inför rätta och kvarhölls i häktet på fredagen. Han kvarhålls misstänkt för olaga frihetsberövande, alternativt för egenmäktighet med barn. Enligt brottsbalken 4 kap. 2§ är brottspåföljden för anklagelserna fängelse i minst ett år och maximalt 10 år. Att bortföra ett barn under 15 år från socialtjänsten kan anses utgöra egenmäktighet med barn, om gärningen inte utgör brott mot frihet eller främjande av flykt med straffpåföljden böter eller fängelse upp till ett år. Christer kommer att ställas inför rätta inom två veckor. Under tiden kommer han genomgå en psykiatrisk utvärdering. Detta trots att Domenic under umgängestillfället varken blev skadad eller själv ville lämna sina föräldrars vård.

Innan Christer ringde polisen i onsdags så fick Domenic en underbar 1,5 dag tillsammans med sina föräldrar och åldriga farföräldrar. Enligt hans farbror var Domenic överförtjust över att få vara hemma och ville inte åka tillbaka till fosterhemmet. Som svar på Christers telefonsamtal till polisen kom flera polispatruller till Johanssons hem, svepte in och ryckte Domenic med sig ut i iskylan utan att ge honom tillfälle att ens ta med sig sin jacka.

Kampen mellan familjen Johansson och socialtjänsten på Gotland startade hösten 2008 när familjen valde hemundervisning för den då 7årige Domenic. Deras val av hemundervisning för Domenic grundade sig på att familjen planerade att flytta tillbaka till Indien där Christer och Annie träffades och gifte sig år 2000. Annie är född i Indien. Familjen bodde tillfälligt i Sverige, Christers födelseland, med planer att återvända till Indien 2009. Hemundervisning verkade vara det mest logiska valet för familjen eftersom Domenics föräldrar önskade hålla avbrott i att hans utbildning till ett minimum inför flytten tillbaka till Indien.

Hemundervisning var en legal möjlighet vid tidpunkten för det statliga omhändertagandet av Domenic men har sedan dess begränsats genom den 1500 sidor långa utbildningsproposition den regerande liberala alliansen röstade igenom till lag. Lagen hotar föräldrar men böter upp till 30.000 kronor och förlust av vårdnaden av sina barn om de skulle försöka eller fortsätta med hemundervisning utan tillstånd vilket kräver ”extraordinära omständigheter”.

När familjen Johansson kontaktade sin lokala skoladministration möttes de av motstånd. Skoladministrationen hotade familjen med anmälan till socialtjänsten om de inte skrev in Domenic i skolan. Trots att det fortfarande var lagligt på den tiden finns det många i regerings- och maktposition vilka är motståndare till hemundervisning. Familjen Johansson bestämde sig för att åberopa lagen trots skolans hot vilket tyvärr startade en mardröm för Domenic och hans familj. Trots starka påtryckningar från socialtjänsten att skriva in sonen i skolan, fortsatte Domenics mamma, som har en master i engelska, att undervisa sin son hemma under skolåret 2008-2009.

Den 25 juni 2009 går Domenic glatt tillsammans med sina föräldrar ombord på planet med destination Indien. Precis innan de skall lyfta, stormar på uppdrag av socialtjänsten, uniformerade poliser planet och tvingar med våld familjen Johansson att stiga av. Det var sista gången paret Johansson såg Domenic innan han tvingades in i fostervård.

För att lära mer om familjen Johansson och deras kamp för att få tillbaka sonen hem får ni gärna läsa de många berättelserna publicerade på denna blogg.

För att lära mer om Sveriges hårdhänta HVB och LVU-lagar, de lagar som används för tvångsvård och tvångsfosterhemsvård och hur de påverkar medborgarna och familjerna negativt finns en bok och filmserie av Daniel Hammarberg. Hammarberg, nu i trettioårsåldern, blev som tonåring tvingad till svenskt tvångsvård tills han fyllde 21. Som ett direkt svar på de egna erfarenheterna av svensk socialtjänst har Hammarberg studerat och skrivit om den kontinuerligt ökande rollen den Svenska Staten spelar i medborgarnas privata familjeliv. Hans bok, The Madhouse: A Critical Study of Swedish Society täcker diverse segment av det svenska samhället inklusive HBV och LVU. Hans filmserie i 25 delar beskriver oförtrutet socialismens frammarsch och ödeläggande resultat i Sverige. Hammarberg har även gjort en video om LVU-lagen, den lag som används för att reglera fosterhemsvård i Sverige vilken tydligt exemplifierar fällan och hopplösheten föräldrar och barn hamnar i när socialtjänsten blir involverade i deras liv. Elin en desperat 13-åring, skriver i ett svenskt barnhem endast timmar innan hon tar sitt liv, Mitt liv är ruinerat tack vare Linköpings socialtjänst. Det enda de gör är att förstöra andra människors liv, så akta er för dem. Om era föräldrar behöver hjälp, säg till dem att inte söka hjälp för det är säkrast.

Domenic och ett nytt tankesystem

Igår öppnade vi denna blog för människor som följt Johanssons fall och som vill vara gästskribenter här. Helen E. Lees, professor vid Birminghams Universitet i Storbritannien bidrog med denna artikel redan dagen därpå. Ur hennes PhD avhandling "Vad händer med jaget hos föräldrar och andra vuxna när de upptäcker möjligheterna med att välja hemundervisning". Genom hennes forskning, bidrar hon med intressanta insikter till detta tragiska fall om familjen Johansson. Vi fortsätter tacksamt att ta emot artiklar skrivna av gästskribenter. Skicka eventuella inlagor för överväganden till:
returndomenic@aol.com

Av Helen E. Lees - hennes websida här.

Domenic och pappa i gladare tider

Fallet rörande Domenic Johanssons föräldrar ser ut som en brutal tragedi av missförstånd som spelas upp. Detta stöds av information från den doktorandforskning som jag har gjort vid Birminghams Universitet i Storbritannien mellan åren 2007-2010.

Denna forskning markerar erfarenhetsmässig information vid upptäckten av hemundervisning och andra undervisningsalternativ, vilket antyder att för att förstå en sådan livsstil och sätt att se på utbildning och fostran av barn, måste man ha genomgått någon form av omvandlande erfarenhet. Resultatet är att de som, med slutsats dragen från min forskning, favoriserar hemundervisning och har upplevt denna omvandling, lever i "en annan värld" i jämförelse med människor som "tror" på den vanliga skolan.

Den filosofiska förståelse som stödjer denna idé kommer från Thomas S. Kuhn, som skrev "The Structure of Scientific Revolutions" 1969. Kuhn säger att när människor upptäcker ett nytt sätt att göra saker ändrar de på tankesystem, den "vedertagna mallen". Resultatet blir en disproportion av förståelse och kommunikation mellan dem i den gamla världen och dem i den nya.

Min forskning visar att hemundervisning är en "nytt" tankesystem och följaktligen - vad gäller utbildning som ett område med många alternativ - finns problemet med disproportion: Även om man i princip pratar om samma sak (utbildning), har man olika sätt att tycka och tänka angående hur den ska utföras. Detta innebär att man har en förståelse som kommer från ett visst tankesystem eller "världsbild", och man har inte lätt att förstå andra människor med ett alternativt tankesystem och med en annan "världsbild".

Det krävs ansträngning av människor i det "gamla" tankesystemet för att kunna se människor från det "nyas" synvinkel. Det ser ut som om de sociala myndigheterna har en allvarlig brist på förståelse och en oförmåga att förstå hur hemundervisning fungerar praktiskt och vad denna livsstil innebär. De verkar se situationen endast från sin egen synvinkel.

Min forskning antyder varför de tycks vara så omedgörliga vad gäller huruvida Domenic skall vårdas av sina "alternativa" biologiska föräldrar.

Kuhn talar också om det starka motstånd från de som representerar det "gamla" tankesystemet gentemot dem med det "nya" böjningsmönstret.

Om vi tillämpar detta på Domenics fall ger det en uppfattning om varför socialtjänsten verkar visa sådant starkt och oförtrutet motstånd mot Domenics föräldrar: Om socialtjänsten "ger sig" och låter Domenic komma hem till sin familj hotas deras övertygelse om att deras åsikter och världsbild är den "korrekta". Detta är en stark övertygelse och hotet mot deras värld måste förhindras till varje pris i nivå med deras personliga jag, även om det är sannolikt att denna uppfattning är förklädd i professionellt språk och logisk grund.

I Storbritannien finns det många exempel på när socialtjänsten har ett mycket svagt begrepp och begränsad uppfattning om de grundläggande koncepten för hemundervisning. Ofta ses det valet därför som "en dålig utbildning".

Problemet med dispropotion är globalt. Naturligtvis har hemundervisning granskats och lyfts fram genom olika akademiska forskningsmetoder i många sammanhang. Hemundervisning utgör där ett positivt (personligen och socialt) sätt att leva, så det handlar inte bara om utbildning. Det handlar om en livsstil.

Om en mamma vill följa naturmedicinsk praxis, till exempel (en mycket vanlig indisk och vedisk attityd till medicin), är detta en livsåskådning. Det anses vara en livsåskådning som är giltigt på dess egna villkor. Om det ses ur ett enbart medicinskt/vetenskapligt perspektiv kan den förlora sin giltighet.

Sedan jag började följa fallet Domenic Johanssons tvångsomhändertagande och sättet han hålls borta ifrån sina föräldrar, står det klart för mig att det som händer inte är baserat på gott omdöme, utan på fakta som bygger på en vilja att bibehålla giltigheten av en viss världsbild. Denna syn på en annorlunda världsbild kan i en demokrati inte tillåtas att utgöra den enda giltiga världsbilden.

Socialtjänsten på Gotland har inte alla svar och besitter inte sanningen. Deras världsbild är inte den enda giltiga. Deras fakta kan ses på olika sätt. Ett barn har rätt att växa upp i samma världsbild som föräldrarna och föräldrarna har rätt att uppfostra sina barn i sin egen världsbild. Med detta argument som grund, skulle det enda som skulle styrka överträdelse av respekt för en viss världsbild eller tankesystem vara att den på något sätt orsakade djup skada av barnet.

Jag ser inga tecken på att sådan skada skulle har tillförts Domenic av sina föräldrar. De verkar, efter vad jag har läst, hört, sett, känt och personligen bedömt, ha en kärleksfull attityd och en sund och giltig världsbild. Min forskning styrker det som familjen Johansson hävdar, att den situation som de upplever är orättvis. Varför är deras son borta och fråntagen deras vård? Det är inte en sund synpunkt i någon världsåskådning, faktiskt. Även om denna ofattbara historia utspelas måste Domenic naturligtvis förändra sin världsbild… Domenics föräldrar tvingas förändra sin. En dominans som i perspektiv skapar totalitarism på en nivå angående personliga val. En demokrati bygger på personliga val. Anslutningen till en världsbild - för oss alla - är inte säkrad genom att ta barnen från sina föräldrar.

Av Helen E. Lees - hennes websida här.

Söker gästbloggare

Söker gästbloggare

Ursäkt för de svåra översättning. Vi använde Google Translate för följande artikel.

 
Eftersom det är starten mer än sex månader sedan, har vänner Domenic Johansson blogg skriven anonymt av en person, med nådiga hjälp av ett team av människor volontärarbete bakom kulisserna med översättningar och redigering. I detta läge vill vi öppna bloggen för andra författare som brinner för vad som händer i Sverige och genom det är LVU-system och specifikt med familjen Johansson.
Gäst bloggare kan välja att skriva anonymt eller använda en by-line, om de vill. Inlagor från gästbloggare ersätts inte, eftersom detta är en världsomspännande, frivillig insats för att hjälpa Domenic återvända hem och hjälpa till att utbilda världen, såväl som svenskar, av de farliga fallgropar i det svenska LVU-system. Om du vill skriva en artikel för publicering på Friends of Domenic blogg, eller på den svenska versionen, Vanner till Domenic, kontakta oss privat på:
returndomenic@aol.com
Tack för ditt intresse för Domenic svåra situation och för vård tillräckligt för att hjälpa!

På samma sätt som det trampas på deras rättigheter, trampas det även på dina

Medan myter och fantasier flödar över - väntar sanningen i tysthet på de som är öppna för den.

I en pågående debatt på internet fortsätter familjen Johansson oförtrutet att hävda att Socialtjänsten har begått brott mot de mänskliga rättigheterna. Man behöver inte leta länge för att hitta olika påståenden angående det här fallet, påståenden som har sina rötter i myter och fantasier, men som ändå vidhålls som skäl till varför en liten pojke rycktes ifrån sina grundläggande mänskliga rättigheter - att bli älskad och vårdad av sin familj. Det verkar precis som om människor känner sig mer bekväma med att stanna i sina misstankar än att söka efter sanningen. Många verkar nöjda med att bara samtycka till att vara en del av problemet hellre än att jobba på att bli en del av lösningen. Kan det vara så att sanningen är alldeles för skrämmande att se i vitögat? Är det bara enklare att tro på att det fanns giltiga skäl till att beröva familjen sina rättigheter än att konfrontera galenskapen som förekommer innanför de svenska gränserna?

En tidigare bild av Domenic, välmående hos sina föräldrar.

Alla historier har två sidor. Socialen har sin version precis som familjen Johansson har sin. Vad det gäller Socialen så har de i en artikel, publicerad i svensk press i Juni 2009, deklarerat sina skäl för att ta Domenic ifrån sin familj. I den artikeln betonar Lena Celion, ordförande för Barn och Utbildningsnämnden på Gotland, starkt att det hör till Domenics rättigheter att bli inskriven vid allmän skola och att det också är kommunens plikt att tvinga Domenic att börja i svensk skola, trots att familjen klart deklarerat att deras avsikter har varit att lämna Sverige för att uppfostra pojken i mammans hemland, Indien. Celion sammanfattar sina argument med, "Det är hans rättighet. Vi gör detta för pojkens skull".

"Pojkens skull" och "kommunens skyldighet" är de skäl som Socialtjänsten offfentligt har framfört som anledningar för att omhänderta Domenic. Och i de rättegångshandlingar som författaren till denna artikel noga har läst, framgår det att rätten stöttar Socialtjänstens yrkande på pojkens "rätt" till allmän skolutbildning som anledning till omhändertagandet. Även medan många vägrar att acceptera Johansson sida av saken som sanning, så är det flera av dessa som inte heller accepterar Socialens agerande i fallet. Varför inte? Är det p.g.a. att ett sådant övergrepp av en myndighet är för svårt att tro på och ta till sig? Är det enklare att avfärda Socialens skäl för att omhänderta pojken än det är att se deras verkliga avsikter? Är det enklare för en befolkning att vända ryggen till än att tro på att ett barns liv och rättigheter kan bli förstörda p.g.a. kraven på en allmän skolgång? Och när vi överväger Socialens "omtanke" om Domenic, bör vi också fundera på vad Domenic skulle svara ifall han blev tillfrågad. Sannerligen skulle denne lille pojke, upplöst i tårar vid sluten på de övervakade mötena med sina föräldrar, om han blev tillfrågad, böna för sina rättigheter att få vara hemma med sin familj.

Som sagt så finns det två sidor av denna historia. Du har just läst Socialens version, fundera nu på båda versionerna i sitt sammanhang. Du har en unik möjlighet att göra detta, eftersom de juridiska ombuden för mänskliga rättigheter, som företräder familjen Johansson, har gjort det möjligt för oss alla att ta del av dessa handlingar.

Domenic idag, lidande i Socialens vård,

helt utan rättigheter.

Om du är en av de som inte tror på familjen Johanssons version och samtidigt avfärdar Socialens offentliga uttalande, så ber vi dig tänka över familjen Johanssons försvarares situation. De juridiska ombuden har tillgång till alla rättsliga handlingar från båda sidor av saken. Trots att de har läst igenom alla yrkanden ifrån Socialtjänsten, så fortsätter de att stå på familjen Johansson sida. Det faktum att ombuden har läst och sett alla klagomål och ändå har fortsatt med detta fall, är för varje logiskt tänkande person en indikation på att något i Socialens version är allvarligt fel. Allt man behöver göra är att läsa uppropet till Europadomstolen för mänskliga rättigheter.

Såväl som för artikelförfattaren, som för övriga som har den unika förmånen att ha tillgång till båda sidorna av historien, och för dem som efter att ha läst och gjort juridiska överväganden vad det gäller all information, fortsätter vi att kämpa med arbetet att återförena Domenic med sin familj. För på samma sätt som de trampar på Domenic och hans föräldrars rättigheter, så trampar de på dina och mina. Och på det sätt som deras rättigheter återställs och skyddas, så är det också med dina och mina rättigheter.

Moment 22: Den yttersta grymheten

I december 2009, sex månader efter Domenic slets bort

I december 2009, sex månader efter att deras käre son slets bort från dem, var Christer en man som var fullt villig att samarbeta med Visbys socialtjänst i ett försök att återföra Domenic till sin familj. I ett svuret uttalande inför kammarrätten, gick denne far med på att följa hela den vårdnadsplan som planerades för Domenic, med undantag för att Domenics vård skulle tillgodoses medan han fortsatte att bo i det föreskrivna familjehemmet. Paret Johansson var villiga att göra allt och vad som helst socialtjänsten på Gotland krävde, så att de till slut skulle få sin son återlämnad hem.

Den grymmaste aspekten av detta fall är fräckt registrerat i domstolsbeslutet i december 2009. I ett moment 22-scenario förlorar alltså paret Johansson sin son om de går med på hela LVU-vårdplanen, som innefattar föreskriven familjehemsplacering. Paret Johansson förlorar likväl sin son om de går med på LVU-vårdplanen, förutom den föreskrivna familjehemsplaceringen. I sin slutsats skriver domstolen:

”Frågan är härmed om behövlig vård kan ges på frivillig väg. I vårdplanen anges bl.a. att Dominic ska vara placerad i familjehem, vilket Annie Johansson och Christer Johansson inte har samtyckt till. Kammarrätten kan därmed konstatera att erforderligt samtycke till behövlig vård inte föreligger. Vid sådant förhållande ska länsrättens beslut att bereda Dominic vård enligt LVU stå fast. Överklagandena ska därför avslås.”

Med andra ord: Paret Johansson underkastade sig alla krav från socialtjänsten på Gotland. Dessa krav inbegrep vad vissa skulle beskriva som ett framtvingat domstolserkännande, att de hade gjort felaktiga val för Domenic vilket socialtjänsten anklagade dem för. Kraven inbegrep också att paret Johansson måste gå med på allt i LVU-vårdplanen, inklusive den föreskrivna familjehemsplaceringen för sin son. Därför var de utdömda om de underkastade sig alla krav och utdömda om de inte gjorde det. Den maximalt möjliga fogligheten uppnåddes med denna lidande familj, inklusive förnekandet av deras eget naturliga levnadssätt. Sedan, när de befann sig i fullständig underkastelse, förnekades de allting.

 

Hur ska man förstå detta fall?

 

De enkla och tydliga fakta är dessa: Ett kärleksfullt, lyckligt och hälsosamt barn togs utan rättsprocess från sina föräldrar av obestämbara (och felaktiga) ideologiska skäl. Hans familj blev sedan straffad för det trauma den hade upplevt, och därför att de inte helt enkelt fogade sig i förlusten av sitt barn. Det finns inget lagligt, inget logiskt och inget rättvist i detta scenario. Att detta kan hända i ett modernt och efter vad man kan anta demokratiskt land är helt obegripligt. Alla fria välvilliga medborgare, i alla världens länder, borde vara oroade när en stat har makten att ohindrad agera på detta sätt. Detta fall borde angå oss alla. Alla föräldrar, alla familjer, och alla som tror på mänskliga rättigheter och mänsklig värdighet.

 

Läs hela artikeln här