På samma sätt som det trampas på deras rättigheter, trampas det även på dina

Medan myter och fantasier flödar över - väntar sanningen i tysthet på de som är öppna för den.

I en pågående debatt på internet fortsätter familjen Johansson oförtrutet att hävda att Socialtjänsten har begått brott mot de mänskliga rättigheterna. Man behöver inte leta länge för att hitta olika påståenden angående det här fallet, påståenden som har sina rötter i myter och fantasier, men som ändå vidhålls som skäl till varför en liten pojke rycktes ifrån sina grundläggande mänskliga rättigheter - att bli älskad och vårdad av sin familj. Det verkar precis som om människor känner sig mer bekväma med att stanna i sina misstankar än att söka efter sanningen. Många verkar nöjda med att bara samtycka till att vara en del av problemet hellre än att jobba på att bli en del av lösningen. Kan det vara så att sanningen är alldeles för skrämmande att se i vitögat? Är det bara enklare att tro på att det fanns giltiga skäl till att beröva familjen sina rättigheter än att konfrontera galenskapen som förekommer innanför de svenska gränserna?

En tidigare bild av Domenic, välmående hos sina föräldrar.

Alla historier har två sidor. Socialen har sin version precis som familjen Johansson har sin. Vad det gäller Socialen så har de i en artikel, publicerad i svensk press i Juni 2009, deklarerat sina skäl för att ta Domenic ifrån sin familj. I den artikeln betonar Lena Celion, ordförande för Barn och Utbildningsnämnden på Gotland, starkt att det hör till Domenics rättigheter att bli inskriven vid allmän skola och att det också är kommunens plikt att tvinga Domenic att börja i svensk skola, trots att familjen klart deklarerat att deras avsikter har varit att lämna Sverige för att uppfostra pojken i mammans hemland, Indien. Celion sammanfattar sina argument med, "Det är hans rättighet. Vi gör detta för pojkens skull".

"Pojkens skull" och "kommunens skyldighet" är de skäl som Socialtjänsten offfentligt har framfört som anledningar för att omhänderta Domenic. Och i de rättegångshandlingar som författaren till denna artikel noga har läst, framgår det att rätten stöttar Socialtjänstens yrkande på pojkens "rätt" till allmän skolutbildning som anledning till omhändertagandet. Även medan många vägrar att acceptera Johansson sida av saken som sanning, så är det flera av dessa som inte heller accepterar Socialens agerande i fallet. Varför inte? Är det p.g.a. att ett sådant övergrepp av en myndighet är för svårt att tro på och ta till sig? Är det enklare att avfärda Socialens skäl för att omhänderta pojken än det är att se deras verkliga avsikter? Är det enklare för en befolkning att vända ryggen till än att tro på att ett barns liv och rättigheter kan bli förstörda p.g.a. kraven på en allmän skolgång? Och när vi överväger Socialens "omtanke" om Domenic, bör vi också fundera på vad Domenic skulle svara ifall han blev tillfrågad. Sannerligen skulle denne lille pojke, upplöst i tårar vid sluten på de övervakade mötena med sina föräldrar, om han blev tillfrågad, böna för sina rättigheter att få vara hemma med sin familj.

Som sagt så finns det två sidor av denna historia. Du har just läst Socialens version, fundera nu på båda versionerna i sitt sammanhang. Du har en unik möjlighet att göra detta, eftersom de juridiska ombuden för mänskliga rättigheter, som företräder familjen Johansson, har gjort det möjligt för oss alla att ta del av dessa handlingar.

Domenic idag, lidande i Socialens vård,

helt utan rättigheter.

Om du är en av de som inte tror på familjen Johanssons version och samtidigt avfärdar Socialens offentliga uttalande, så ber vi dig tänka över familjen Johanssons försvarares situation. De juridiska ombuden har tillgång till alla rättsliga handlingar från båda sidor av saken. Trots att de har läst igenom alla yrkanden ifrån Socialtjänsten, så fortsätter de att stå på familjen Johansson sida. Det faktum att ombuden har läst och sett alla klagomål och ändå har fortsatt med detta fall, är för varje logiskt tänkande person en indikation på att något i Socialens version är allvarligt fel. Allt man behöver göra är att läsa uppropet till Europadomstolen för mänskliga rättigheter.

Såväl som för artikelförfattaren, som för övriga som har den unika förmånen att ha tillgång till båda sidorna av historien, och för dem som efter att ha läst och gjort juridiska överväganden vad det gäller all information, fortsätter vi att kämpa med arbetet att återförena Domenic med sin familj. För på samma sätt som de trampar på Domenic och hans föräldrars rättigheter, så trampar de på dina och mina. Och på det sätt som deras rättigheter återställs och skyddas, så är det också med dina och mina rättigheter.